Blogg # 24

Vi lämnade Ystad med Bornholmslinjen, och det tog bara 1 timme och 20 minuter innan vi rullade i land. Det är nästan så att man knappt hinner börja längta innan man är framme. På färjan gjorde vi det alla gör: en liten runda i shopen. Där fanns förstås det vanliga – drycker, parfym, godis – och vi plockade på oss lite smått och gott. Inte så att vi behövde något egentligen, men det är ju nästan en oskriven regel att köpa något på färjan, eller hur?

Väl framme i Rønne, som är Bornholms största stad med sina cirka 30 000 invånare, kände vi att vi inte hade en susning om var vi skulle sova. Men det är ju det som är tjusningen med husbilslivet – man vet att det löser sig. Först ville vi hitta en strand och bara få insupa havsutsikten. Genom Park4Night hittade vi en plats som såg perfekt ut. Och det var den – nästan för perfekt. Fantastisk utsikt, men… en skylt med ”Camping förbjuden” gjorde oss snabbt påminda om att vi nog inte skulle sova där. På nätet stod det dessutom att folk fått böter. Och böter på första kvällen kändes inte direkt som drömstarten på vår Bornholmsvistelse.

Vi hittade istället en ställplats bara tio minuter bort, i byn Snogebæk. En liten pärla med flera pubar, glasscaféer och små butiker. Där stod bara en annan husbil, så vi fick välja och vraka bland platserna. Hamnkaptenen kom cyklande och frågade om vi ville ha el, vatten eller tömning, men vi hade allt vi behövde. 150 DKK och kortbetalning – smidigt.

Upp med stolarna och fram med kvällens meny: tacos. Alla hjälpte till, det hackades, stektes och dukades. Det är något särskilt när man lagar mat tillsammans på resande fot – alla bidrar, och det är som om smaken blir lite bättre bara för att man är på ett nytt ställe. En kall öl till och lite härligt snack runt bordet – kvällen bara flöt iväg och helt plötsligt var det sent.

Morgonen efter vaknade jag till en magiskt vacker soluppgång. Jeanette sov fortfarande och jag satt där med kaffekoppen i handen och lät tankarna flyga. Jag gillar de där stunderna när man bara får vara själv med sina tankar och allt känns stilla. Snart vaknade hon också, och då var det dags för kopp nummer två – en tradition vi håller hårt på. Vi låg kvar i sängen och pratade om vad vi ville göra under dagen.

Våra vänner Annci och Sauli var också på gång, och vi bestämde oss för att leta upp en camping nära en strand. Vi hamnade vid Dueodde, där tre campingar låg på rad, och vi valde den i mitten. Perfekt att ställa plåtisarna så att sidodörrarna vette mot varandra. Ut med mattor, brasse­stolar och så NomadiQ-grillen – en riktig favorit. Det blev en fantastisk grillmiddag innan vi skulle ner till stranden.

Vädret började mulna på, men Jeanette var fast besluten – vi skulle ner, brasse­stolarna skulle invigas och det skulle badas. Vi packade Hinza-väskan med lite gott att dricka och snacks och traskade iväg. På vägen mötte vi folk som lämnade stranden – alltid ett varningstecken – men vi fortsatte. Och ja, det började regna. Men när man väl är där och står i badkläder – då är det ju bara att köra.

Jag och Sauli slängde av oss t-shirtarna och sprang ner i vattnet. Det var ljummet och helt fritt från stenar – bara mjuk sand under fötterna. Att bada i regn var faktiskt oväntat härligt. Jeanette och Annci satt kvar på stranden och tittade på ”två unga, snygga badpojkar” som de uttryckte det (jag väljer att tro att vi fortfarande kvalar in där). När regnet tilltog packade vi ihop, och naturligtvis – lagom tills vi kom tillbaka till campingen – slutade det regna.

Dagen därpå hade vi ett späckat schema. Först ett besök på den lilla vingården ”Den Lille Gadegård”. Där mötte vi ägaren Jesper, som med full inlevelse berättade om vinodling på Bornholm och hur han brinner för sitt hantverk. Vi fick smaka på flera av hans viner – inte riktigt i vår smak kanske, men upplevelsen och entusiasmen var värd varenda krona. Och 125 DKK för en vinprovning? Rätt okej.

På parkeringen träffade vi dessutom några norska följare som var på väg hem. Vi stod och pratade en bra stund – sådana möten är verkligen en av de stora glädjerna med husbilslivet.

Vi fortsatte sedan till Svaneke, som visade sig vara en liten godbit till by. Därefter vidare till Gudhjem, där vi beställde in öns största schnitzel – och jag överdriver inte. Den var enorm, och dessutom riktigt god.

Kvällen tillbringade vi i Listed, en liten by som på nätet såg ut att vara livlig men som i verkligheten kändes som om den gått i vinteride för tio år sedan. Men ställplatsen låg fint vid hamnen, el ingick i priset på 205 DKK och vi dukade upp tapas utanför plåtisarna. Annci fick även smaka vårt röda vin från GlampingExplorer Edition-lådan hos DittVin.se – och hon såg ut att njuta. Vi fick nästan hindra henne från att gömma flaskan under bordet.

Det blev en pratglad kväll med både nya och gamla bekanta som passerade förbi. Och det är nog det jag älskar mest – att man aldrig vet vilka man kommer att träffa.

När jag tänker tillbaka på Bornholm kan jag bara säga: åk dit. Men gör det gärna före midsommar, då färjan är betydligt billigare. Vi kommer definitivt att återvända – kanske vid en annan tid på året, för att uppleva ön i ett nytt ljus.

Tack för att du hänger med i våra äventyr – och ja, vi ses snart igen.
/Robban & BlackExplorer