Blogg # 51

Men vart slutade jag sist egentligen?

Jo, just det ja… på Vista Kulle! Och jag avslutade visst med att vi kanske skulle ses där, på Elmia eller någonstans längs vägen. Och vet ni vad? Det blev ju faktiskt både Vista Kulle och Elmia! Hahaha!

Skördefesten på Vista Kulle fruktodling & Vingård blev en riktig succé och vi sålde slut på precis allt vi hade med oss. Hur kul som helst! Och knappt hade vi hunnit smälta det förrän det var dags att styra kosan mot Elmia Husvagn Husbil 2026.

Och där, mina vänner, väntade några fantastiskt roliga dagar. Men också början på en historia som skulle bli betydligt dyrare än vi hade tänkt oss… Fast vi tar väl det från början!

Och tro mig, det har hänt en hel del sedan sist! Både roliga saker, spännande planer och några mindre trevliga överraskningar som vi gärna hade klarat oss utan.

Men nu så! Nu ska vi se om jag kan få lite ordning på allt som hänt sedan sist. Och det är inte lite, kan jag lova.

Elmia Husvagn Husbil 2026 – så mycket glädje, vänner och lite nervositet

Det har ju gått ett tag sedan vi lämnade Elmia och årets Husvagn & Husbilsmässa. Och jösses, vad roligt vi hade!

Vi var faktiskt på plats redan på tisdagen och landade på mässcampingen. Det dröjde väl inte många minuter innan vi sprang på flera goa vänner. Precis som det brukar vara på Elmia. Man hinner knappt parkera innan det är dags att kramas, prata och uppdatera varandra om vad som hänt sedan sist.

Det var faktiskt riktigt skönt att komma upp redan på tisdagen. Då kunde vi landa lite, gå runt och känna in mässan innan allt vårt eget skulle dra igång.

På torsdagen skulle vi nämligen hålla en föreläsning om att resa med husbil i Spanien, och på fredagen och lördagen väntade vår alldeles egna talkshow med inbjudna gäster.

Men mer om det strax.

Ni vet ju hur det är när man ska iväg på sådana här grejer. Det är en massa som ska fixas innan avfärd. Kläder, utrustning, mat och allt möjligt annat. Och just den här gången ska jag erkänna att vi var lite lata.

Vi svängde helt enkelt förbi Hemköp i Kinna och köpte på oss ett gäng färdiga maträtter. Det har vi gjort många gånger tidigare och de är faktiskt riktigt goda. Då visste vi i alla fall att vi hade något att käka hemma i Blackie om vi inte orkade laga mat eller gå ut.

Ibland får man faktiskt göra livet lite enkelt för sig. Det är ju ändå lite av vår filosofi.

Och vilken lyckad mässa det blev!

Vår föreläsning om Spanien blev proppfull. 350 personer satt i publiken och ändå kom inte alla in! Helt otroligt egentligen. Samtidigt kändes det förstås lite tråkigt att inte alla som ville fick möjlighet att lyssna. Men tänk att intresset för att resa med husbil i Spanien är så stort. Det värmer verkligen. Och så var det ju den där talkshowen... Ja, vad ska jag säga? Lite nervöst var det allt!

Det här var ju första gången både för oss och för Elmia att göra något liknande. Vi visste inte riktigt vad som skulle hända, och det var väl kanske lite av charmen också.

Ellinor var vår sidekick och Robert från The Jonssons dök upp som gubben i lådan. Och plötsligt var det vi själva som satt där och blev utfrågade!

Vi hade dessutom ett riktigt härligt gäng gäster med oss:

• Lasse från Caravan Club

• Micael Forsmyr från Holmgrens Fritid

• Christine från Holsljunga Camping

• Johanna och Andree från Norrsunda Ställplats

• Lizette från Royal Camping

En riktigt bra blandning av människor från olika delar av husbilsvärlden. Det blev både skratt, intressanta samtal och en hel del spontanitet.

Och vet ni vad? Det gick ju riktigt bra!

Det finns flera som filmade under talkshowen, så kanske har du redan sett något från den på YouTube? Jag tror att Arnhstrands Husbilsresor filmade mest, så kika gärna in på deras YouTube-kanal om du är lite nyfiken på hur det hela såg ut.

Vi var i alla fall väldigt glada och nöjda när mässan började lida mot sitt slut.

Men den glädjen skulle snart få sig en liten törn...

Och så började skiten...

På söndagen lämnade vi Elmia ganska sent och rullade hemåt.

Trötta, nöjda och fulla av alla härliga möten från dagarna som gått.

Men någonstans när vi närmade oss Borås började det kännas konstigt med kopplingen.

Men vad nu då?

Det här kändes ju inte riktigt bra.

Vi körde in på en pendelparkering och ringde assistans. Och här måste jag säga att det gick undan. På mindre än 20 minuter hade vi en bärgare på plats!

Han kollade lite, vi tog en provtur tillsammans och visst, allt kändes väl inte helt klockrent. Men vi kom överens om att vi nog skulle kunna köra den sista biten hem och ta tag i problemet på måndagen.

Sagt och gjort.

Vi kom faktiskt hela vägen hem! Men precis när vi skulle backa in släpet...

Inte en enda växel gick att få i! Men vad faaaan!!!

Där stod vi alltså. Hemma på grusparkeringen, med Blackie som plötsligt bestämt sig för att nu fick det minsann vara nog.

Jag ringde bärgaren direkt igen och han lovade att komma tillbaka på måndagen och hämta oss.

Och det gjorde han också.

Blackie kördes till närmaste Fiatverkstad i Borås. Men där väntade nästa kalldusch.

"Ja, vi kanske kan ta in den om tre veckor..." Tre veckor?! Vi blev helt tysta.

Det här fungerade ju inte alls för oss. Vi hade ju redan fullt upp med förberedelser inför vår långresa och en massa annat som skulle ordnas.

Så jag lyfte luren och ringde Holmgrens Fritid i Öggestorp.

Hade de möjligtvis tid att hjälpa oss?

"Jadå, bara ni får upp bilen hit så ska vi hjälpa er!"

Men alltså, vilken lättnad!

Snabbt ett nytt samtal till bärgaren och efter lite diskussion kom vi överens om ett pris, i samarbete med försäkringsbolaget, för att transportera Blackie hela vägen upp till Öggestorp.

Och det blev faktiskt en helt okej summa.

Vi hade dessutom redan bokat in både kamremsbyte och service hos Holmgrens inför vår långresa, så på sätt och vis var det ju rätt ställe för Blackie att hamna på.

Men dagen efter kom samtalet...

Kopplingen var helt slut. Måste bytas. Sliten?!

Men hur är det ens möjligt?! Men vad faaaan, igen!!!

Ja, vad ska man göra? Jag sa väl ungefär: Byt allt som behöver bytas. Bara Blackie blir frisk och mår bra igen!" Och det gjorde de. På mindre än en vecka var Blackie färdig! Och notan? Ja, den landade på nästan 50, 000 kronor.

Hahaha... eller nej, just då skrattade jag faktiskt inte särskilt mycket.

Men jösses vilken service vi fick!

Mekanikern som kallas Professorn där uppe på Holmgrens har hjälpt oss tidigare och han är verkligen grym. Det är något speciellt med människor som brinner för sitt arbete, som kan sin sak och som dessutom förstår hur viktigt det är för kunden att få hjälp.

Det gör mig faktiskt väldigt glad.

Så ett stort tack till Holmgrens Fritid och Professorn!

Och när Blackie äntligen var hemma igen föll det en ganska stor sten från mitt hjärta.

Ja, det blev dyrt.

Men som jag brukar säga, det här är ju en dyr hobby vi håller på med.

Nu glömmer vi den där fakturan så fort vi kan och går vidare.

Eller ja... försöker i alla fall.

Mitt i allt håller vi tydligen på att bli kaffemakare också!

För det är ju inte så att vi har legat på soffan och rullat tummarna medan allt det här har pågått.

Nej då!

Vi har nämligen också hållit på med något riktigt roligt. Ett alldeles eget kaffe! Eller ja, en alldeles egen kaffesmak kanske man ska säga.

Vi har varit uppe hos våra goa vänner på Gårdsrosteriet vid Vista Kulle flera gånger och provsmakat oss fram till den smak vi tycker allra bäst om.

Och nu är den klar!

Vårt alldeles egna BLACKIE BLEND – by GlampingExplorer.

Hur kul är inte det?!

Vi har verkligen försökt hitta en smak som passar oss och dig eller er, för detta är ju ett fin kaffe som man inte bara kokar upp hur som helst, kanske till en god rum, eller när man eldar ute med vänner. Eller något sött och gott till. En lite finare kaffe. Men med mycket smak.

Och nu väntar vi bara på att etiketterna ska komma.

Det roliga är att det redan finns flera som vill sälja kaffet i sina butiker! Tänk ändå... ett eget kaffe. Jag som började dricka kaffe när jag var runt 40år,bryggt kaffe har jag gjort mycket men just det där med drickandet kom ju sent för mig. Men nu måste jag ha kaffe varje morgon. Tänk så det kan bli...

Vi får väl se vad nästa idé blir. Eller det har vi redan på gång. Där du kanske får en chans att dricka kaffet och något annat gött. I en spännande miljö. Något vi skall ta tag i under våran....

Men hallå, skulle inte vi ut och resa också?

Jo, det skulle vi ju! Och nu börjar det faktiskt närma sig. Vi har länge funderat på vart vi egentligen ska åka den här gången.

Grekland har varit en het kandidat. Dit vill vi verkligen åka någon gång och upptäcka platserna med husbil. Men efter mycket funderande har vi kommit fram till att det inte blir Grekland den här gången.

Det känns som att en sådan resa kräver lite mer planering och framför allt att vi skulle vilja komma iväg tidigare på hösten.

Nu blir det ju ganska sent i oktober innan vi kommer iväg.

Så vart ska vi då? Jo, nu har vi siktet inställt på Portugal! 🇵🇹 Och det känns faktiskt riktigt härligt.

Vi har så otroligt mycket kvar att upptäcka och uppleva där.

Förra året hade vi ju också planer på att ta oss till Portugal, men då var vädret så himla tråkigt där att vi helt enkelt stannade kvar i Spanien.

Pissväder, för att uttrycka det milt. Och vi som åker söderut för att få lite sol och värme! Ja inte bara det utan mer ljus.....

Men den här gången hoppas vi verkligen att vädergudarna är på vår sida.

Vi längtar efter att få boa in oss på någon mysig camping, stanna lite längre och bara njuta.

Ni vet, sådär som man ibland drömmer om att husbilslivet ska vara. Ingen stress, inga måsten. Bara ta dagen som den kommer.

Vi vill kunna plocka fram scootern och åka runt och upptäcka små byar, fina platser, restauranger och allt det där som man kanske inte hittar om man bara följer de stora vägarna.

Och så har vi dessutom glädjen att få möta upp vänner där nere som både har hus, släkt och kan språket.

Det ska bli så spännande!

Tänk vad mycket man kan få uppleva när man har någon med sig som känner till platserna och människorna.

Men det kommer jag berätta mycket mer om längs resans gång.

För den här gången har jag faktiskt bestämt mig.

Jag ska bli bättre på att skriva blogg under resan! Det blir roligt att skriva när vi är på rull om nya platser m.m.

Korta bloggar eller långa utläggningar?

Och på tal om det...

Jag har faktiskt funderat lite på hur ni som läser upplever mina bloggar.

Tycker ni bäst om när jag skriver lite kortare och oftare?

Eller gillar ni de där långa utläggningarna när jag berättar om allt möjligt mellan himmel och jord?

Det är ju lite svårt för mig att veta.

Jag kan ju ibland dra iväg lite i tankarna. Börjar med en sak och hamnar plötsligt någon helt annanstans.

Ungefär som nu, antagligen. Hahaha!

Men jag skriver ju direkt från hjärtat, och då blir det helt enkelt som det blir. Det är ju så jag vill ha det.

Ingen tillrättalagd historia, utan bara våra upplevelser, tankar och ibland lite tokigheter från livet vi lever.

Så berätta gärna vad du tycker!

Lite resfeber har jag faktiskt...

Jag ska också erkänna en sak. Jag börjar bli lite nervös. Eller nervös och nervös... resfeber kanske är ett bättre ord. Det är ju alltid så mycket som snurrar runt i huvudet innan vi ska ge oss av på en längre resa. Och vet ni vad?

Vi har inte ens bokat färjan än! Hahaha! Det lutar väldigt starkt åt att vi tar Göteborg–Kiel även den här gången.

Det är ju så himla skönt att komma ombord, äta något gott, sova och sedan vakna upp i Tyskland.

Och framför allt slipper jag den där förbaskade bron!

Ni som följt oss på YouTube ett tag vet ju att jag inte direkt är Öresundsbrons största fan.

Visst, den är smidig och ett bra sätt att komma ut i Europa.

Men jag tycker ändå att det är ganska skönt att slippa köra över den.

Så när jag har skrivit klart den här bloggen får jag väl helt enkelt sätta mig och boka färjan.

Det börjar ju faktiskt bli dags nu!

Vad tusan ska vi packa ner den här gången?

Och så var det ju packningen. Blackie är faktiskt redan klar. Där behöver vi egentligen inte göra särskilt mycket. Vi har hittat vårt sätt att ha allt där inne och det mesta finns alltid på sin plats.

Blackie är liksom alltid redo att rulla iväg. Men nu har vi ju också vår Black Box, alltså släpet som ska följa med oss på resan. Och där börjar funderingarna. Vad ska vi egentligen ta med oss?

Pop up-tältet får nog följa med igen. Om vi nu ska stå lite längre på någon camping är det ju helt fantastiskt att kunna få upp ett extra utrymme utanför bilen.

Sedan blir det väl några strandstolar.

Och några bord. Hahaha!

Ja, ni som känner Jeanette vet ju att hon har en liten förkärlek för bord i alla möjliga storlekar.

Små bord, stora bord, sidobord,loungebord, hopfällbara bord... Man vet aldrig riktigt vilket bord som kan behövas!

Och vem vet, det kanske till och med blir något nytt bord innan vi åker?

Det skulle i alla fall inte förvåna mig.

Vi håller dessutom på med ett riktigt spännande projekt där släpet ska bli självförsörjande på el.

Det ska bli så himla roligt att kunna använda det som vårt lilla extra utekök och ha tillgång till el även när vi står utan landström.

Men det där är faktiskt en historia för sig, så jag tänker berätta mycket mer om hela den lösningen i nästa blogg.

För annars blir väl den här bloggen hur lång som helst.

Och det kanske den redan är...

Bregott, kaviar och en väldig massa snus...

Sedan har vi ju kläderna. Här hemma tvättas det för fullt just nu. Allt ska gås igenom, sorteras och funderas över.

Vad behöver vi egentligen ha med oss? Vad använde vi förra gången?

Och vad släpade vi runt på i flera månader utan att ens röra?

Det är ju märkligt det där hur man alltid lyckas packa med sig saker som man tror att man absolut kommer behöva. Och sedan ligger de där hela resan.

Men något som däremot måste med är ju lite svenska godsaker. Bregott till exempel. Och kaviar! Slotts Senap, men kan någon snäll själ hjälpa mig med att förstå varför det inte finns slotts senap i plastflaskor som det alltid har gjort??? Vad har hänt? Bara små tuber? Fattar inget.... Men vet du varför snälla hör av dig...hahahah..

Det är sådana där små saker som man ibland saknar när man varit ute ett tag.

Vi får väl göra en liten inköpslista och fylla på med det viktigaste innan vi lämnar Sverige.

Jag kan faktiskt berätta lite mer om exakt vad vi handlade med oss när vi väl kommit iväg.

Och snuset? Ja, det är redan fixat. Hahaha!

Men hur mycket snus jag egentligen har köpt med mig tänker jag nog inte berätta riktigt än.

Det får bli en liten överraskning när vi väl lämnat Sverige. Jag kan väl säga så här... Det gäller ju att vara förberedd.

Nu börjar det faktiskt pirra på riktigt!

Så ja, kära vänner. Det är väl ungefär här vi befinner oss just nu. Elmia är avklarat, Blackie är frisk igen, kaffet är på gång och nästa stora äventyr väntar runt hörnet.

Det känns nästan lite overkligt att vi snart ska rulla söderut igen.

Mot nya platser, nya möten, god mat, små äventyr och förhoppningsvis en hel del sol.

Och framför allt mot det där livet som vi tycker så mycket om.

Att kunna vakna upp och inte riktigt veta vad dagen ska bjuda på. Att få upptäcka, njuta och bara vara. Visst, ibland går saker åt skogen. Som en koppling för 50 000 kronor till exempel... Men livet ska ju levas också. Och pengar är faktiskt inte allt, även om man gärna hade lagt just de där pengarna på något betydligt roligare! Nu ska jag försöka hålla mitt löfte om att skriva lite oftare. Och så vill jag väldigt gärna veta en sak från dig som orkat läsa ända hit: Vill du ha lite kortare bloggar oftare, eller gillar du när jag svävar iväg och berättar om allt möjligt?

Berätta gärna, för jag blir verkligen glad när ni hör av er.

Nu ska jag ta tag i den där färjebokningen.

Och kanske hålla lite koll på hur många bord Jeanette tänker packa ner i släpet...

Vi hörs snart igen! Kramar

/Robban & Blackie