Blogg # 20

Redan blogg 20… herregud vad tiden går. Det är nästan så att jag själv blir förvånad varje gång jag öppnar datorn och inser hur många resor, möten och tankar vi hunnit samla här inne. Just nu är vi ute på en liten tripp – eller turné kanske man kan kalla det – för att träffa både nya och gamla vänner, och så lite annat smått och gott däremellan.

Vi styrde kosan norrut den här gången och hade bestämt träff med våra kompisar från Vanlifemedguldkant. Dem lärde vi känna för några år sedan när de vann ett par entrébiljetter till Elmia, där vi körde livepodd. Efter det har det blivit ett och annat DM mellan oss, och vi har följt deras spännande liv i plåtis – där de faktiskt levde heltid i över ett år. Det är rätt mäktigt.

Men innan vi kom fram till dem blev det ett klassiskt GlampingExplorer-stopp. Hos Holmgrens Fritid i Öggestorp, förstås. Jag behövde bara lite lim, men det är ju aldrig bara "lite lim" när det gäller husbil. Det handlade om det där lilla fästet som håller kylen stängd under färd – en sån där plastflärp med skruv som gärna lever sitt eget liv när man som mest behöver den. Jag minns inte vad den heter just nu, men det är väl sånt man kommer på klockan tre i natt när hjärnan tycker det är dags för quiz.

Hur som helst, jag fick tag på Johnny i verkstaden, en riktig hjälte. Han kom ut med flaskan med lim och jag gick loss direkt – en liten droppe på skruven, sen skruvade jag dit det hela. Klart på två minuter. En sån där liten seger som gör att man känner sig som MacGyver fast i regnjacka och med läsglasögon. Jag ska nog köpa en sån flaska själv – det där limmet torkar på nolltid och lär komma till användning igen.

Efter lite snack med folk där drog vi vidare till A6 för att handla. Vi ville ha med oss lite gott till campingen, för Marie och Fredrik – alltså Vanlifemedguldkant – hade redan bokat plats på Målsånna Camping. När vi rullade in där kände vi direkt att vi gillade stället. Mysigt, personligt och lugnt. Vi fick platsen precis bredvid dem och backade så vi hade våra dörrar mot varandra. Känslan av att vara "grannar för en kväll" är ändå svårslagen.

Alla var lite småhungriga, så vi gjorde det enda rätta – plockade fram vår NomadiQ-grill och slängde på lite korv med bröd. Så fort vi fick igång grillen så började det såklart regna. Men vi drog ut markisen, kurade ihop oss under den, och vips var det bara mysigt i stället. Lite duggregn gör ju bara grillkorven mer äventyrlig, eller hur?

Vi skrattade mycket den kvällen. Delade minnen, tokiga situationer från resor och tankar om livet på vägarna. Det blev lite kyligt framåt kvällen, och Fredrik föreslog en drink inne i deras nya Rapido – en kompakt men lyxig historia som vi faktiskt hade spanat in redan på Borås Husbilsträff. En riktigt fin kärra. De hade ju bott heltid i sin Knaus innan, så det här kändes som ett steg upp – mer utrymme, mer komfort, men fortfarande friheten kvar.

Drinkarna var goda och samtalen likaså. När regnet lugnat sig smög vi ut igen och fortsatte prata. Det dyker alltid upp nåt nytt att säga, nya platser att tipsa om eller gamla historier att skratta åt igen. Vi träffade även några följare där på campingen – så himla roligt! Jag blev inbjuden att kika in i deras husbil och det blev till och med ett glas vin där också. Vi pratade om Europa, favoritstopp och olika vägar man kan ta. Och det är så typiskt mig – jag är där för att umgås med mina vänner men fastnar i ett spännande samtal med nya bekantskaper. Men det är ju det här som gör livet på vägarna så härligt. Man vet aldrig vem man möter.

Kvällen flöt på och innan vi visste ordet av det var det för sent för någon middag – vi hann helt enkelt inte. Det fanns för mycket att prata om. Så vi hoppade den biten och tog bara med oss värmen från samtalen istället. Morgonen därpå tog vi en go dusch, packade ihop våra grejer och sa hejdå till Marie och Fredrik. De skulle vidare mot Göteborg, men innan vi själva rullade vidare fick vi ett riktigt bra tips från dem: Stalpets Vattenfall.

Och ja, det var värt det. Södra Sveriges högsta vattenfall, tydligen. Vackert inramat, lugnt och med ett litet café och butik där man kunde handla lokalt hantverk. Jag gillar såna platser. De får en att landa lite. Och när man är på rull kan det vara fint att bara stanna till och låta det porlande vattnet rensa tankarna en stund.

Därifrån fortsatte vi vår resa – mot Trollska Båturer och Bauergården. Men det, kära du, får du läsa mer om i nästa blogg. Tack för att du hänger med mig och BlackExplorer på våra små och stora äventyr. Det här livet, det bjuder på mycket mer än man först tror.

Vi hörs snart igen.
/Robban och BlackExplorer