Blogg # 35

Nu har vi varit iväg i över en vecka. Och jag kan väl vara helt ärlig direkt – vädret… ja, vädret har inte varit sådär himla nice. Men samtidigt vet vi ju att det är vinter i hela Europa nu, och med vinter menas oftast regn, blåst och gråa dagar. Det är liksom paketet man får när man reser den här tiden på året. När vi körde genom Frankrike såg vi till och med översvämningar. Bilar som stod under vatten nere mot kusten vid Medelhavet. Det är ingen rolig syn. Och att köra motorväg i regn och hård vind kräver sitt fokus. Man sitter på spänn hela tiden, lite mer än vanligt, och är verkligen på tårna. Men det är en del av resan det med.

Vi fick ändå några riktigt fina stunder så fort vi kom ner i Spanien. På julafton promenerade vi längs strandpromenaden i Roses och fick faktiskt lite sol i ansiktet. En sån där stund som gör att man stannar upp och bara står still. Det är kanske inte kortbyxor-väder, men när solen tittar fram känner man hur den värmer ansiktet, nästan som om den säger “jag är här nu”. Och det räcker långt ibland. Vi landade i Roses och Empuriabrava i några dagar, precis som jag skrev i förra bloggen. Det är platser vi gillar, där vi känner oss hemma. Platser som vi med all säkerhet kommer stanna på igen på vägen hem, när vädret är bättre och allt känns lite lättare. För den här resan har varit helt rätt för oss, trots vädret.

Det finns ju otroligt mycket att upptäcka i både Tyskland och Frankrike, men just den här tiden på året är det inget som lockar oss särskilt mycket. Det tar vi på vägen hem istället. I mars och april, när ljuset är tillbaka och temperaturerna börjar smyga sig uppåt. Att stanna i Frankrike nu hade nästan känts som att lika gärna vara hemma, om man inte ska upp till Alperna och njuta av snö och skidåkning. Det hade varit ett äventyr i sig, och något jag verkligen vill uppleva med husbil eller plåtis någon gång. Det ska vi göra – men inte denna gång. Nu ville vi åt ljuset. Och solen. Även om den kan vara lite nyckfull här nere just nu.

Vi har varit i Peñíscola i två dagar nu, och herregud vad det har regnat. Alltså inte lite regn, utan konstant. Sådant där regn som bara fortsätter och fortsätter. Jeanette har faktiskt inte satt sin fot utanför Blackie på två dygn… hahaha. Hon har haft fullt upp där inne istället, gjort filmer som kommer dyka upp på YouTube längre fram. Själv kände jag igår att jag behövde ta mig ut en sväng. Framför allt för att köpa färskt bröd. Det är ju ändå mitt ansvar. Så på med varma, regntäta kläder och iväg bar det.

Vi står nära en fin camping här i Peñíscola, och den verkar helt fullbelagd. Jag smet in en sväng – mest för att jag är så himla nyfiken av mig. Gick inte så långt in, men det jag såg räckte. Trång camping, men de flesta hade verkligen boat in sig ordentligt. Som man ofta gör här nere när man står länge på samma ställe. Det kommer vi också göra när vi hittar vår camping, vårt ställe. Men efter den lilla rundan kände jag mig klar med campingkänslan och gick ner mot stranden istället.

Vilka vågor det var. Regn, blåst, och havet som slog in med full kraft. Men jag hade ju lovat mitt hjärta färskt bröd, så det var bara att traska vidare. Strandpromenaden var helt stängd, inget öppet alls, så jag fick styra stegen in mot staden. Jag gick och gick, kläderna blev blötare och blötare, men humöret höll sig ändå på topp. När man ändå är genomblöt kan man lika gärna vara glad.

Och när jag ändå var ute kom jag på att det kanske var läge att ta ut lite cash. Vi hade knappt några euro kvar. Jag gillar att alltid ha lite kontanter på mig, man vet aldrig. I Spanien funkar kort nästan överallt, men ibland är cash ändå skönt. Google Maps ledde mig rakt till en Caixa-bankomat, och det gick smidigt. Restaurangerna runt omkring var öppna, folk satt där inne och myst, eldar som värmde gästerna. Det såg otroligt lockande ut att smita in och ta något varmt att dricka… men nej. Inte denna gång. Jag hade ett uppdrag.

Jag fortsatte runt i gränderna och letade efter en öppen butik. Gick och gick. Inget öppet. Tills jag till slut kom ut på ett torg och där låg den – Consum. Älskar de butikerna. Med bestämda steg gick jag dit i ösregnet och väl inne kunde jag andas ut lite. Gick runt och botaniserade som jag alltid gör i utländska butiker. Det är något speciellt med det. Jag hittade färskt bröd, baguetter, lite goa spanska skinkor, salami – och så hittade jag en öl jag verkligen gillar: Estrella. Perfekt.

Nu hade jag varit borta ett bra tag, så Jeanette började säkert undra vart jag tog vägen. Fast inte så mycket att hon ringde… hahaha. Jag betalade, tog mina kassar och började gå hemåt. Hemåt – ja, mot BlackExplorer. Det är något fint i det, att det är hemma oavsett var vi står.

När jag närmade mig bilen satt Jeanette i förarstolen och log. Jag öppnade sidodörren och stod där som en dränkt katt. Hon tittade på mig och sa:
– Träffade du någon svensk på campingen eller?
– Nej, sa jag.
– Jaså? Jag trodde du tog en öl med någon du träffade.
– Jo tack, det hade varit trevligt, men jag ville skynda mig hem till dig. Men du verkar inte ha saknat mig så mycket?
Hon skrattade gott och sa att hon haft fullt upp. Och ja – hon har ju varit inne i bilen i nästan två dygn nu. Men vet du… det är så mysigt här inne. Varmt, gott, vi lagar mat, tittar på film och har det riktigt bra.

Det märks verkligen nu hur stor skillnad det nya batteriet gör. Vi kan stå stilla och fricampa utan minsta stress. Med det gamla batteriet hade det varit slut för länge sedan. Nu är det tidig morgon när jag sitter och skriver detta. Klockan är sex. Kaffet smakar fantastiskt medan regnet smattrar mot plåttaket. En sån där stund som är svår att slå.

Idag ska vi till Mercadona och fylla på kylen, och sedan köra cirka 25 mil söderut. Jag ska träffa min son nu i dagarna, och det ser jag verkligen fram emot. Det ska bli så roligt och fint. Den här gången har jag inte lagt in så mycket bilder, helt enkelt för att jag inte har tagit några. Jag hoppas det är okej. Hör gärna av dig med feedback om det – mejla mig på info@glampingexplorer.se eller skicka DM på Instagram.

Nu ska vi packa ihop oss, käka frukost och rulla vidare.
Tack för att du hänger med mig.

Så jag och BlackExplorer tackar för denna gång – och vi hörs snart igen.
Kram 🤍