Blogg # 46

Blogg 46 redan… herregud alltså. Ibland känns det som att livet går i 180 och ibland undrar jag knappt vilken dag det är längre. Jag vet inte om det är skrivkramp egentligen… eller om hjärnan bara är lite trött. Det har varit fullt ös runt oss den senaste tiden. Men mitt i allt detta så är det också så himla roligt. Så pass roligt att jag nästan får nypa mig själv i armen ibland.

Alla dessa möten. Alla skratt. Alla människor. Och all denna kärlek.

Ja nu tänker du kanske:
“Vad menar han nu?”
“Har Robban fått fnatt?”

Ja… kanske lite ändå.

Men herregud vad jag och Jeanette är glada för alla dessa goa människor vi får möta hela tiden. Jag tror faktiskt inte riktigt att ni förstår hur mycket det betyder för oss ibland. Så jag får väl börja med att berätta lite om vår träff vi hade på Bauergården i Bunn över Valborg. Bubbel & Babbel.

Vi rullade in redan på onsdagen för att fixa och förbereda lite innan alla skulle komma på torsdagen. Och det kändes nästan som att vi tog med oss solen också. För jädra i min lilla låda vilket väder vi fick.

Det var nästan så man blev lite religiös där ett tag.

Vi började fixa alla goodiebags redan på onsdagen. 45 stycken denna gången. Och det är faktiskt lite galet när man tänker efter… för det var nästan dubbelt så många som sist.

Och samtidigt får jag nästan lite dåligt samvete när jag skriver om detta. För jag vill ju inte att någon ska känna:
“Jaha… där satt de och hade det mysigt utan oss.”

Ni fattar?

Men samtidigt kan jag ju inte bara skita i att berätta heller. För detta gav mig så himla mycket.

Och nu tänker du igen:
“Vadå gav dig mycket?” Jo… glädje. Skratt. Värme. Och ja… kärlek faktiskt.

För herre jävlar vilka fina människor som kom.

Det var så härligt att se hur alla pratade med alla. Ingen satt ensam. Ingen var utanför. Och det där är så viktigt för mig. Jag hatar verkligen att se någon sitta ensam vid sidan av eller känna sig utanför i ett sammanhang.

Men här…
det bara funkade.

Och det var faktiskt rätt häftigt eftersom vi inte kände många av dem som kom. Några var med förra gången också, men den stora massan var helt nya människor för oss.

Fast ändå kändes det nästan som gamla vänner direkt.

Många skriver ju till oss nästan varje dag. Och ibland blir det nästan lite märkligt egentligen… för ni vet väldigt mycket om oss. Men nu fick vi äntligen möjligheten att sätta ansikten på så många av er också.

Och det var så himla roligt.

Folk hade åkt från hela Sverige. Och till och med från Norge. Otto och Anita kom hela vägen från Norge. Och Gunilla och Roger hade precis kommit tillbaka till Sverige från Spanien men gjorde ändå ett stopp hos oss och Bubbel & Babbel innan de rullade vidare hemåt.

Det är rätt stort när man tänker efter. Och det märks verkligen att husbilsfolk är speciella människor. Öppna. Glada. Sociala. Precis som det ska vara.

När alla började rulla in så fick de lite skumpa i glasen direkt och folk slog sig ner ute i solen innan AW:n och buffén drog igång vid 17:00.

Och sen drog Mattias och hans kompis igång hela Bauergården.

Alltså herregud vilken stämning.

Mattias var med förra gången också och vi har redan sagt att han nästan blivit obligatorisk på våra träffar nu. Och det roliga är att han till och med hunnit köpa husbil sedan sist.

När vi frågade:
“Jaha… vad blev det för märke då?”

Så svarade han stolt:
“Jag har köpt en Fiat Ducato!” Så underbart. Inte modellen alltså.
Inte märket. Nej nej. Han hade köpt en Fiat Ducato.
Punkt slut.

Kvällen blev helt magisk och vädret var så fint att killarna för första gången någonsin fick flytta ut allt utomhus istället. Så där satt vi sedan i kvällssolen med livemusik, värme, skratt och folk som sjöng med.

Och vissa dansade loss också. Eller ja…
“alla och alla” kanske är att ta i. Men Hymer-Jörgen gjorde det i alla fall.

Och varför han kallas Hymer-Jörgen?
Jo för att han har en av tre Hymer Venture S i hela Sverige. En riktigt brutal husbil faktiskt. Jag fick till och med chansen att filma lite i den och det kommer ni få se i nästa YouTube-film.

Men tillbaka till träffen.

Kvällen började lida mot sitt slut och folk drog sig tillbaka till sina rullande hotell som vi brukar kalla dem. Och jag tror faktiskt att alla somnade rätt nöjda den kvällen.

Vissa hade nog till och med fått lite väl mycket sol på näsan.

Dagen efter började många av våra goa vänner med en båttur tillsammans med Trollska Båtturer. Lite skumpa ute på sjön och magisk natur runt omkring.

Jag och Jeanette stannade kvar på land denna gången också för att fixa nästa aktivitet inför eftermiddagen.

Och där någonstans började jag prata mer med Peter och Claes också. Två riktigt goa gubbar från slätta ni vet… runt Falköping, Skara, Vara och där omkring.

Och de hade hundar med sig.

Nu är ju jag egentligen ganska hundrädd av mig.

Men så var där lille Valle. Valentino egentligen. En svart staffe. Och herregud vilken hund. Han låg nästan i mitt knä direkt och charmade sönder mig totalt. Så himla go. Om det någon gång skulle bli hund för oss så är det nog precis en sådan där.

Det märktes direkt att han var en utställningshund. Full pli på honom. Men samtidigt lite busig sådär på rätt sätt.

Och det var faktiskt många hundar med under träffen. Men det märks att folk som lever mycket ute med sina husbilar ofta har väldigt trygga hundar.

Inte en enda som skällde eller levde rövare egentligen.

Eller ja…
det var två taxar som inte riktigt uppskattade att bli lämnade kvar i husbilen när husse och matte gick och åt.

Men sedan var det dags för Jolina från Simple Sisters att hålla i nästa aktivitet. Och det blev verkligen superroligt.

Alla fick prova deras olika sockerlag och även vår egen edition med citron och ingefära tillsammans med vår Äpple Spritz. Och alltså… vilken kombo det blev.

Men de hade massa andra smaker också. Rabarber och hallon. Basilika. Ananas och passion.

Och det var så roligt att se hur många som nästan upptäckte sockerlag för första gången.

Så jag tror faktiskt det kommer blandas en hel del drinkar ute på campingarna i sommar.

Och precis innan middagen fick vi dessutom uppleva något riktigt häftigt.

Patrik från Jernverk25 höll i en gin-, bitter- och akvavitprovning för oss.

Alltså wow.

Vilken kunskap den människan besitter tillsammans med sina medarbetare uppe i Gävle. Det var så fascinerande att lyssna på honom berätta om hela processen bakom sprittillverkning, lagring och smaker. Sånt där man kanske aldrig riktigt tänkt på innan men som blir otroligt intressant när någon verkligen brinner för det de gör.

Och jag älskar sådana människor.

Människor som kan prata om något med glöd i ögonen. Det smittar av sig.

Och självklart fick även Patrik prova vår Äpple Spritz tillsammans med sockerlagen från Simple Sisters. Och ja…
han blev faktiskt imponerad.

Det är ändå lite coolt när någon som verkligen kan smaker och dryck reagerar sådär.

Efter detta bjöd vi på vår “Sangria from hell”… Nej vad säger jag.

En vit Sangria á la Robban & Jeanette. Och jädra vad god den blev.

Solen stekte fortfarande på oss och sedan var det dags för middag med spanskt tema. Paella, heta räkor och massa annat gott.

Och även denna kvällen var det högt i tak. Mycket skratt. Mycket värme.

Och jag går alltid runt så mycket jag kan under middagarna för att känna av lite hur folk har det. Som jag skrev innan… det är viktigt för mig att alla känner sig inkluderade och har det bra.

Och jag tror faktiskt att många somnade rätt gott även den kvällen.

Det var också väldigt uppskattat att Adria hade några husbilar på plats som folk fick gå runt och kika i helt i lugn och ro. Ronny och Micael ifrån Holmgrens Fritid berättade massor om Adrias historia och bjöd på många roliga historier under helgen.

Sedan kom dagen då alla skulle börja åka hem igen. En efter en rullade iväg.

Kramar.
“Hej då.”
“Vi ses snart igen.”

Och till slut stod bara jag och Jeanette kvar där.

Och jag minns att vi bara log mot varandra och kramade om varandra hårt. Och sa nästan samtidigt:
“Hur kan det finnas så många goa människor på samma plats?”

Och samtidigt känner jag nästan lite dåligt samvete nu när jag sitter här och skriver. För jag skulle egentligen vilja skriva om varenda människa som var där. Om alla skratt, alla samtal och alla historier vi fick höra under dessa dagar. Men då hade detta blivit en bok istället för en blogg.

För det fina med hela helgen var egentligen inte bara aktiviteterna eller vädret.

Det var människorna.

Alla ni som kom och gjorde detta till något så mycket större än bara en träff med husbilar.

Vi var trötta då. Inte sådär slitna. Mer sådär gott trötta ni vet. Efter något man längtat efter länge och sedan fått uppleva fullt ut. Och den stora frågan började komma direkt:

“Blir det en träff i höst igen?” Ja… vem vet.

Just nu försöker vi nog mest förstå allt som hänt och kanske ta lite sommar först.

Eller ja…
ta det lugnt var kanske fel ord.

För efter detta rullade vi ju vidare mot nya äventyr direkt.

Men det får jag nästan berätta mer om i nästa blogg. För denna blev nog alldeles för lång redan.

Eller… kanske gillar du också de där lite längre bloggarna där det känns som att man faktiskt sitter och pratar med varandra.

Jag hoppas nästan det.

För jag vill ju få med allt.
Även om jag säkert glömt hälften ändå.

Fast det vet ju inte du.

Och mitt i allt detta hann jag faktiskt slipa altanen hemma också och såpa in den.

Så det är inte direkt mycket vila mellan resorna här hemma heller.

Men jäklar vilken skön känsla när det blev klart.

Nu är det bara nästa altan kvar… och den ska laseras svart tänkte jag.

Men där ser ni… nu är jag ute och svävar igen.

Klockan är snart 23:00 här hemma nu. Jag och Jeanette sitter fortfarande kvar med våra hörlurar på. Hon klipper film och jag sitter här och skriver till dig medan gamla goa låtar från min Spotify-lista spelas i lurarna.

Låtar man nästan glömt bort att man älskat en gång i tiden.

Men nu får jag nog faktiskt sluta skriva innan detta blir en hel bok.

Tack för att du läser.
Och tack för att du hänger med oss på allt detta.

Stor kram från mig, och BlackExplorer ❤️