Blogg # 48

Nu får min lilla semester vara slut. Vad menar Robban nu tänker du?

Jo... jag har ju inte skrivit av mig på några veckor nu. Men varför inte då? Det har varit fullt ös. Som vanligt. Men nu skiter vi i det.

Vi har kört runt en himla massa, träffat vänner, varit på Boråsträffen och hunnit med betydligt mer än vad min hjärna egentligen lyckas hålla reda på.

Men vi kan väl börja med Magnus och Pernilla.

Vi har träffat dem lite då och då på olika träffar genom åren, men aldrig riktigt hängt själva. Ni vet när man alltid hamnar bredvid varandra, alltid får ett gött snack och alltid säger: "Vi måste ses någon gång." Men så blir det aldrig av. Tills nu.

Magnus slog mig en signal och berättade att de hade en semestervecka inplanerad i maj.

Maj? Jag sa ju att jag haft semester från bloggen...

Nåväl.

De skulle uppåt i landet och undrade om vi ville möta upp någonstans. Självklart ville vi det.

Så vi bestämde träff i Lidköping och sedan blev det både Läckö Slott och Navens ställplats. Ett ställe ingen av oss hade besökt tidigare men som vi hört väldigt mycket gott om.

Och ibland är det bara så skönt att träffa människor där allt känns enkelt.

Mycket skratt.
Mycket tjöt.
Mycket glada miner.

Precis sådär som man vill ha det.

Vi fick också chansen att kika närmare på deras nya husbil. En riktigt snygg Adria som Magnus lagt ner mycket tid och kärlek på.

Om ni är nyfikna så heter deras Instagramkonto MPs Adventures.

Han bygger, uppgraderar och fixar hela tiden med husbilen och jag måste säga att han har öga för detaljer. Det är riktigt kul att följa.

Den helgen hann vi också testa bastun på Naven. Och tro det eller ej... Det blev två dopp i det kalla vattnet. Jag vet inte om jag blivit modigare med åren eller bara dummare. Men skönt var det. Riktigt skönt. Vi hade några fantastiska dagar tillsammans innan det blev dags att rulla vidare mot nästa äventyr. För det händer ju saker hela tiden just nu.

Bland annat har vi fått för oss att vi ska driva en Pop Up Bistro i Fritsla i sommar. Ja du läste rätt.

Majas Delikatess lämnar över nycklarna till oss under sommaren. Nu händer det grejer.

Vi har varit där flera gånger redan och praktiserat. Eller prya heter det kanske inte längre?

Vad säger man idag? Praktiserat låter väl vuxnare.

Vi har fått lära oss stå bakom disken, skära chark, hantera ostar och försöka förstå hur allt fungerar.

Och café-delen... Herregud. Den är inte att leka med.

Ulrika och Julia har försökt lära upp oss så gott de kan och frågan är fortfarande hur i hela fridens namn vi ska få ihop detta.

Vem som ska stå bakom vilken disk är vi fortfarande inte helt överens om. Men troligtvis får vi hjälpas åt. Vilket kanske är lika bra. Vi har däremot redan börjat fundera på vad vi vill göra till vårt eget. Vi kommer inte bara köra deras meny rakt av. Vi vill sätta vår egen lilla prägel på det.

Det blir bland annat mocktails och alkoholfria drinkar med vår Äpple Spritz tillsammans med sockerlag från Simple Sisters. Såklart kommer vår egen smak Citron & Ingefära finnas med.

Men även flera av deras andra smaker. Och ja... Jag är fortfarande väldigt sugen på våfflor. Både söta och matiga. En klassisk med sylt och grädde. Men kanske också en med skagenröra.

Vi har inte bestämt oss ännu.

Men idéer saknas det inte.

Det vi vet är att vi kommer bo på vår ställplats från onsdag till lördag under fem olika veckor.

Så det kommer bli en väldigt speciell sommar.

Men nog om det. För vi har ju också varit på Boråsträffen. Och vilken helg det blev. Runt 350 husbilar.

Så himla roligt. Fantastiskt. Mäktigt. Och jag hittar fortfarande inte riktigt orden. Det bästa är ändå alla människor. Alla följare som kommer fram. Alla kramar. Alla skratt. Alla samtal. Jag blir faktiskt lite rörd när jag tänker på det.

Det kom fram människor som berättade att de köpt husbil efter att ha följt oss.

Andra hade downsizat sina liv. Någon hade vågat ta steget att börja resa mer.

Och så kom det fram ett par som var över 80 år gamla och berättade att de köpt sin första husbil året innan. Deras första. Vid 80. Alltså hur häftigt är inte det? Så livsglada. Så nyfikna. Så vill jag också vara när jag är 80.

Vi träffade också många norska vänner under helgen.

Och där lyckades jag göra något som jag fick äta upp ganska snabbt. Jag gick förbi Morten från Youtube-kanalen Sunantha og Morten när de skulle hålla linedance. Lite kaxigt sa jag: "Skall vi inte ta och dansa lite linedance Morten?" Jag var helt säker på att han skulle skratta bort det. Men nej då. Självklart", svarade han. Neeeej... tänkte jag. Nu sitter jag ju fast. Och bara några sekunder senare stod vi där i ledet bland nybörjare och mer erfarna dansare. Jag ska erkänna. Jag fegade ur lite. Jag körde inte hela dansen. Men kul var det. Riktigt kul.

Under helgen fick jag och Marie också möjligheten att prata om MyCampfire på scen vid tre olika tillfällen. Vi berättade om funktionerna, visionen och hur vi vill skapa en plats där alla som älskar det mobila livet kan hjälpas åt. Tips om ställplatser. Campingar. Stopp längs vägen. Och allt annat som gör resandet enklare och roligare.

Vi rullade in redan på onsdagen och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med Rikard Jarl från Jernverk25. Marie och Fredrik var där.

Anders och Fatima från Husbilslandet också. Vi satt utanför Rikards husbil och hade det riktigt trevligt. Sedan kom regnet. Och resten av den kvällen får vi väl säga regnade bort.

Men det gjorde inte så mycket. För redan på torsdagen började vännerna rulla in igen. En efter en.

Micael och Fia kom tillbaka till nästan exakt samma plats som förra året.

"Ett undantag", som Micael brukar säga.

De stod bakom oss och på lördagen hade vi planerat lunch tillsammans.

Vi hade nämligen beställt revben från Larssons Livs som levererades direkt till campingen.

Det blev en uppskattad lunch kan jag lova. De fem dagarna gick alldeles för fort. Men oj vad trött man blir. "Vadå trött?"

Jo... när man står på scen flera gånger om dagen, träffar hundratals människor och försöker hinna prata med alla så tar det faktiskt på krafterna. Men missförstå mig inte. Det är världens roligaste trötthet. Vi har ju själva valt detta livet. Och vi älskar det.

Jag hade bara önskat att dygnet hade några timmar till så man hann gå runt och tjöta lite mer med alla.

Sedan kom dagen då vi skulle packa ihop.

Och vi ville verkligen inte hem. Inte till tvätt. Inte till packning. Inte till vardagen.

Så vi drog vidare. En natt till. Vi hamnade vid Storsjön utanför Viskafors.

Och herregud vad skönt det var. Tyst. Lugnt. Vackert. Vi satt och såg solen gå ner över sjön.

Sådana stunder gör något med själen. Man blir mjuk inombords. Mitt i allt dök Micke och Git upp också. De var ute på cykeltur och fick syn på oss. Så det blev lite gött tjöt där också. Och en hel del skratt. Som vanligt. När kvällen kom kröp vi in i Blackie, satte på tv där bak och såg en film.

Sedan somnade vi som två klubbade sälar. Och det var precis vad vi behövde.

Nu väntar vårt sommarprojekt runt hörnet och snart är det också dags för MyCampfire-träffen i början av juli.

Det har fyllts på bra med husbilar och jag tror det finns några platser kvar.

Johanna och André som arrangerar träffen har full koll på läget. Och temat? Eld. Massor av eld.

Matlagning över öppen eld. Gemenskap runt elden.

Och de vet verkligen vad de sysslar med efter flera år på Holy Smoke i Mölle.

Så det kommer bli riktigt bra.

Men nu får jag nog sätta punkt för denna gången.

Tack för att du läser.

Tack för att du följer med oss på våra äventyr.

Och jag hoppas verkligen att vi ses någonstans i sommar.

Blackie, Jeanette och jag skickar en stor kram.

Vi hörs snart igen./ Och en riktigt glad midsommar🚐😁

Robban